Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
Jag har funderat ganska mycket på i vilka avseenden leken är multimodal. Det beror väl på vad man menar med multimodal och multimodalitet. För mig handlar det om två sidor:
1. Dels pratar man om sinnesmodaliteter och varje sinne är då en modalitet. Multimodalt blir det när minst två sinnen samverkar. Detta händer ofta i leken genom att vi tar in det som sker genom syn, hörsel och känsel. Ibland är fler sinnen involverade.
2. Dels pratar man om produktionsmodaliteter vilket avser sådant vi använder för att andra ska uppfatta vad vi gör. Det kan handla om gester eller ansiktuttryck, om ljud (utöver det man säger), och om objekt. När man slår samman vad som sägs, övriga ljud, rörelser och objekt så förmedlar man ofta en sammanhängande idé till andra. Detta utgör då en multimodal sida av leken.
Eftersom jag har sökt forskning och teorier om lekens multimodalitet har jag märkt att ingen eller mycket få forskare ser på leken på detta sätt. Varför inte? Det är ju kanske ett av de mest uppenbara sätten att se på lek.
Som en konsekvens av att det finns så lite forskning om lekens multimodalitet har jag bestämt mig för att det blir mitt nästa forskningsprojekt. Det blir en naturlig fortsättning på den forskning jag redan har gjort om lek och den forskning jag har gjort om kommunikation respektive lärande. Multimodaliteten finns som central aspekt inom samtliga av dessa områden.
Vad har du för tankar krign lekens multimodalitet? Något som du vill lyfta som bör studeras eller redan har studerats?
