Mikael Jensen bloggar om lek, leksaker och lekforskning
Fördelar med riskfylld lek
18 Nov 2024
Riskfylld lek, eller lek som innefattar viss grad av fysisk eller psykologisk risk, har på senare år blivit ett ämne för ökad uppmärksamhet inom forskning om barns utveckling. I motsats till den överbeskyddande hållning som ofta ses i moderna samhällen, betonar förespråkarna för riskfylld lek att barn behöver uppleva och hantera risker som en del av deras lärande och utveckling. Här är några av de främsta fördelarna med riskfylld lek, baserat på forskning från framstående experter inom området:
1. Fysiskt och motoriskt utvecklande
När barn engagerar sig i riskfylld lek, som att klättra i träd, hoppa från höjder eller balansera på smala ytor, utmanas deras motoriska färdigheter och kroppskontroll. Genom att ta risker tränar barn sin förmåga att bedöma avstånd, styrka och balans. Denna typ av fysisk aktivitet stärker barnets koordinationsförmåga, styrka och självförtroende.
Forskare som Tim Gill, en ledande expert på barns lek och författare till boken No Fear: Growing Up in a Risk Averse Society (2007), betonar att lek som innebär en viss grad av risk är avgörande för att utveckla barnens motoriska färdigheter. Gill hävdar att genom att ge barn möjlighet att hantera risker själva, lär de sig att förstå sina egna gränser och att fatta informerade beslut.
2. Kognitiv utveckling
Riskfylld lek främjar också barnens problemlösningsförmåga och kritiska tänkande. När barn deltar i aktiviteter som innebär risker, som att bygga höga torn av material eller bestämma sig för om de ska hoppa från en högre plats, lär de sig att noggrant bedöma olika faktorer: "Vad skulle kunna hända om jag gör det här?" eller "Hur ska jag göra för att klara det på ett säkert sätt?". Detta stärker deras riskbedömning och planeringsförmåga.
Enligt Sandra H. Smidt, som har skrivit mycket om barns lärande, är lek som innebär fysisk och mental utmaning ett effektivt sätt att främja både kreativitet och kritiskt tänkande. Smidt betonar att barns förmåga att fatta självständiga beslut om risker under lek är en viktig del av deras kognitiva utveckling.
3. Emotionell utveckling och självkänsla
Riskfylld lek kan bidra till en ökad självkänsla och emotionell robusthet. När barn utmanar sig själva och lyckas övervinna rädslor eller genomföra en uppgift de först trodde var för svår, får de en känsla av kompetens och stolthet. Detta stärker deras inre känsla av trygghet och hjälper dem att hantera framtida utmaningar med större självförtroende.
Forskare som Peter Gray, en amerikansk psykolog och expert på barns lek och utveckling, hävdar att riskfylld lek är avgörande för barns emotionella utveckling. I sin bok Free to Learn (2015) skriver Gray om hur barn behöver utsättas för små risker i en säker miljö för att kunna utveckla emotionell motståndskraft och självkontroll. Gray menar att för mycket skydd och övervakning kan hämma denna process, vilket leder till en minskad förmåga att hantera frustrationer och misslyckanden.
4. Sociala färdigheter
Riskfylld lek innebär ofta samarbete mellan barn, vilket stärker deras sociala färdigheter. Under riskfyllda aktiviteter som t.ex. att bygga en hinderbana eller utföra en riskabel aktivitet tillsammans, lär sig barn att kommunicera och samarbeta för att lösa problem. Dessutom får barn möjlighet att lära sig att hantera konflikter och olika åsikter när de exempelvis ska bestämma hur en lek ska utföras eller när en viss aktivitet innebär en risk för en eller flera av deltagarna.
Forskaren Dr. Eileen Kennedy-Moore, psykolog och expert på barns sociala utveckling, har i sin forskning betonat att den sociala interaktionen i riskfylld lek hjälper barn att utveckla både empati och samarbetsförmåga. Enligt Kennedy-Moore utvecklar barn bättre sociala färdigheter när de får möjlighet att samarbeta i utmanande och risktagande aktiviteter.
5. Främjar självreglering och ansvar
När barn utsätts för riskfylld lek, lär de sig att självreglera sina impulser och fatta ansvarsfulla beslut. För att kunna hantera risker krävs det att barn lär sig att lyssna på sina egna kroppar och känslor, förstå konsekvenser och göra medvetna val. Denna typ av självreglering är en viktig del av att utveckla ansvarstagande och självständighet.
Lise Eliot, professor i neurovetenskap och författare till boken What's Going on in There? How the Brain and Mind Develop in the First Five Years of Life, beskriver hur riskfylld lek kan hjälpa barn att utveckla hjärnans förmåga till självkontroll. Hon understryker att risktagande, när det hanteras korrekt, kan bidra till att stärka barnets förmåga att fatta långsiktiga beslut och reglera sina känslor.
6. Förbättrad riskbedömning
Ett av de främsta argumenten för att tillåta riskfylld lek är att barn lär sig utveckla en mer realistisk och ansvarsfull syn på risker. Istället för att bli rädda för risker, lär sig barn att utvärdera och hantera dem på ett säkert sätt. Genom att utsätta sig för små, kontrollerade risker får de erfarenheter som hjälper dem att fatta bättre beslut när de möter större risker senare i livet.
Dr. Peter Grey och Tim Gill har båda påpekat att barn som får möjlighet att uppleva risker i sin lek, kommer att utveckla en större förmåga att tänka kritiskt kring risker och konsekvenser. I sitt arbete argumenterar de för att för mycket vuxenstyrning och överbeskyddande kan skapa en "rädsla för risker", vilket leder till att barn inte utvecklar de färdigheter de behöver för att fatta egna riskbedömningar.
Sammanfattning
Riskfylld lek är en viktig del av barns utveckling som erbjuder en rad fördelar, från förbättrad motorik och kognitiv utveckling till ökad självkänsla och sociala färdigheter. Forskare som Tim Gill, Peter Gray, Eileen Kennedy-Moore och Lise Eliot har alla betonat att barn behöver hantera små, kontrollerade risker för att utveckla nödvändiga färdigheter för både sitt fysiska och emotionella välmående. Den fria leken, där barn får ta egna initiativ och göra bedömningar om risker, stärker deras förmåga att förstå och hantera världen på ett självständigt och ansvarsfullt sätt.
Referenser:
Gill, T. (2007). No Fear: Growing Up in a Risk Averse Society. Calouste Gulbenkian Foundation.
Gray, P. (2015). Free to Learn: Why Unleashing the Instinct to Play Will Make Our Children Happier, More Self-Reliant, and Better Students for Life. Basic Books.
Kennedy-Moore, E. (2009). Smart Parenting for Smart Kids: Nurturing Your Child's True Potential. Hachette Books.
Eliot, L. (2000). What's Going on in There? How the Brain and Mind Develop in the First Five Years of Life. Bantam Books.
Utvecklingar av äldre teorier? - En dagsaktuell syn på lek
11 Nov 2024
Flera framstående forskare har på 2020-talet vidareutvecklat och förfinat äldre lekteorier, och ett bra exempel på detta är den brittiska psykologen Peter Gray, som är känd för sitt arbete om lekens roll i barns utveckling. Även om hans forskning sträcker sig över flera decennier, har hans senaste arbeten fortsatt att bygga vidare på äldre teorier om lek och utveckling, särskilt i relation till Jean Piagets, Lev Vygotskys och Donald Winnicotts teorier.
Peter Gray och vidareutvecklingen av äldre lekteorier
Peter Gray har länge argumenterat för lekens vikt för barnets kognitiva och sociala utveckling, och hans arbete kan ses som en vidareutveckling av tidigare psykologers tankar om lekens betydelse, framför allt Piagets och Vygotskys teorier. Här är några av de aspekter som Gray har fördjupat och vidareutvecklat på 2020-talet:
1. Piagets syn på lek och kognitiv utveckling:
Jean Piaget betonade lekens roll i barns kognitiva utveckling och såg den som ett sätt för barn att bearbeta och förstå sin omvärld genom att aktivt skapa och experimentera med olika mentalbilder och begrepp. Piaget fokuserade särskilt på symbolisk lek, där barn använder fantasi och rollspel för att förstå och organisera sin erfarenhet av världen.
Peter Grays vidareutveckling: Gray har byggt vidare på Piagets idéer genom att understryka att barn genom lek inte bara lär sig om världen utan också om hur världen fungerar i praktiska, fysiska och sociala sammanhang. Han menar att barns frihet att leka i oorganiserade miljöer (utan vuxnas direkta inblandning) stärker deras kognitiva och sociala förmåga genom att ge dem möjlighet att prova, missta sig, och utveckla sina egna lösningar på problem i en social kontext. Han anser att den fria leken är grundläggande för barns självständiga tänkande och problemlösning.
Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
9 May 2021
Jag har funderat ganska mycket på i vilka avseenden leken är multimodal. Det beror väl på vad man menar med multimodal och multimodalitet. För mig handlar det om två sidor:
1. Dels pratar man om sinnesmodaliteter och varje sinne är då en modalitet. Multimodalt blir det när minst två sinnen samverkar. Detta händer ofta i leken genom att vi tar in det som sker genom syn, hörsel och känsel. Ibland är fler sinnen involverade.
2. Dels pratar man om produktionsmodaliteter vilket avser sådant vi använder för att andra ska uppfatta vad vi gör. Det kan handla om gester eller ansiktuttryck, om ljud (utöver det man säger), och om objekt. När man slår samman vad som sägs, övriga ljud, rörelser och objekt så förmedlar man ofta en sammanhängande idé till andra. Detta utgör då en multimodal sida av leken.
Eftersom jag har sökt forskning och teorier om lekens multimodalitet har jag märkt att ingen eller mycket få forskare ser på leken på detta sätt. Varför inte? Det är ju kanske ett av de mest uppenbara sätten att se på lek.
Som en konsekvens av att det finns så lite forskning om lekens multimodalitet har jag bestämt mig för att det blir mitt nästa forskningsprojekt. Det blir en naturlig fortsättning på den forskning jag redan har gjort om lek och den forskning jag har gjort om kommunikation respektive lärande. Multimodaliteten finns som central aspekt inom samtliga av dessa områden.
Vad har du för tankar krign lekens multimodalitet? Något som du vill lyfta som bör studeras eller redan har studerats?
Lek och berättelse
11 May 2020
Det finns flera kopplingar mellan lek och berättelse. I detta inlägg ska jag ta upp de mest uppenbara. Först handlar det om berättelsers inverkan på leken. Därefter den underliggande struktur som kallas script och som vi använder både för att skapa berättelser och för att leka. Slutligen tar jag upp lekens inverkan på berättelser.
Berättelser som inspieration till lek
Det är välkänt att lekande barn låter sig inspireras av muntliga och skriftliga berättelser. Därtill har de en och annan TV-serie eller film som de kan hämta inspiration ifrån.
Utan att närmare ifrågasätta detta påstående kan man komma fram till tre relaterade konsekvenser:
- De som har fått ta del av många berättelser, oavsett form, har mycket att inspireras av när de ska leka.
- Leken är ett sätt att bearbeta vad de har hört eller sett. Vissa berättelser är svåra att förstå och andra är känslomässigt utmanande. I båda dessa fall kan leken användas för att bearbeta innehållet i berättelsen.
- Berättelser är ofta knutna till kulturen som barnen växer upp i. Vilka berättelser man som barn får höra, och därmed inspireras av i leken, beror mycket på kulturen. Här finns det med andra ord kulturskillnader.
Mängden barn som leker pippi, harry potter eller star wars är ett tydligt tecken på att leken inspireras av berättelser i t.ex. bokform eller från filmer.
Underliggande script
Barns användande av berättelser, som uppstår runt tvåårsåldern, baseras på scripts som är en temporal form av minnesstruktur. Barn kan återberätta när de var på flytplatsen, när de var i affären eller när de besökte en restaurang med hjälp av scripts. För att det inte ska bli för mycket information från alla de nya intryck som barnet fick sammanfattas scripten i några huvudkomponenter (ofta kallade mainconcs).
Nya hjältar, nya lekar
7 May 2020
I aktuellt torsdagen den 7:e maj visades en video-dagbok inspelad av en sjuksjöterska som jobbar med covid19-patienter. Med tanke på vilka knappa resurser de har, vilka svåra arbetsförhållanden de har och hur många liv de räddar (mer än 90 procent överlever) framstår intensivvårdssjuksköterskor och annan personal på IVA som riktiga hjältar. De fortsätter att slita som om det inte fanns något alternativ. Vilket psyke de måste ha.
Denna personliga skildring är bara en indikator på att allt fler ser personalen på intensivvården som tar omhand om covid19-sjuka som de verkliga hjältarna i tragedin. Samtidigt söker fler till sjuksköterskeutbildningen än på länge. Många unga människor har hittat ett kall i livet och har hittat sina verkliga förebilder.
En annan person som har blivit märkligt populär, inte bara i Sverige, är statsepidemiologen Anders Tegnell. Han har bl.a. fått en fan-grupp på facebook. Alla gillar inte Tegnell eller den linje har företräder men gillar alla Wonderwoman och Superman?
Hur uppfattar barn det som sker? Förstår de vad som pågår och att det är något verkligt stort som händer på folkhälsomyndigheten och intensivvårdsavdelningarna landet runt? Är det något barn som leker corona? Är det något barn som leker sjuksköterske-hjälte?
Vi vet från tidigare forskning att barn delvis leker för att bearbeta det de upplever runt omkring dem. Det är ofrånkomligt att de ser och hör fragment av nyheterna om spridningen av coronaviruset. På något sätt behöver flera barn bearbeta detta. Kan vi vänta oss att något barn hantera det genom att övervinna smittan som hjältar?
Bilden med barnet som leker hjältelek med en sjuksköterske-docka är gjord av streetart-konstnären Banksy. Den är talande även om den inte skulle spegla verkligheten till fullo.
Har du observerat ett barn som leker att det bekämpar covid19 eller att de är Anders Tegnell? Dela gärna med dig.
Lek i kristider
5 Apr 2020
Detta inlägg är aktualiserat av att vi just nu befinner oss i en tid av kris. Krisen baseras på att ett coronavirus sprids i vårt samhälle och sätter hård press på sjukvården men också andra sektorer.
Två forskare som tidigare har haft något att säga till om barns lek i relation till en krissituation är Gordon M Burghardt och Jaak Panksepp. Burghardt menar att barn inte leker när de är i en otrygg miljö som får dem att känna sig rädda eller ledsna. Trötta och sjuka barn leker inte. Panksepp är inne på samma linje och understryker också att arga barn inte leker då vrede inte går ihop med de känslostämningar som är centrala i lek.
En del av mina tidigare studenter ifrågasatte delar av dessa påståenden vilket ledde till att jag intervjuade några individer som hade växt upp i en krigszon. När man är gammal nog för att förstå vad krig är känner man rädsla, sorg och vrede nästan hela tiden gentemot den invaderrande parten. Trots detta leker barn i dessa områden.
Jag fick två tydliga svar från mina intervjuer. (1) Barn kan vara lite rädda, ledsna och arga och ändå leka men det går inte när faran blir akut. En akut fara är när bomber slår ned och exploderar i närheten. Så är det också om en bil kommer körande emot barn som leker. Då tar de skydd omgående.
Det andra (2) som man kan lära sig är att föräldrarna är krisens trygga punkt. Om föräldrarna verkar lugna och säger åt barnen att de kan gå och leka gör de det även om de har blandade känslor av rädsla och vrede i sig. För en stund sätter de den hotande omgivning inom parentes för de litar på att de vuxna vakar över dem och tar hand om dem om faran närmar sig.
Vad kan vi dra för lärdomar av detta i vår nuvarande situation? Jag skulle säga att det mesta handlar om hur vi vuxna agerar. Ett virus upplevs inte av barn, och sällan av vuxna, som ett akut hot för vi kan inte detektera det med våra sinnen. Därför hänger det på hur vi pratar om viruset och vilka känslor vi laddar det med.
YouGov gjorde en undersökning i USA där de frågade föräldrar om man ska prata med sina barn om coronaviruset och covid-19. En mindre andel visste inte hur de skulle ställa sig, 72 procent svarade att man ska prata med barn om det och 14 procent svarade att man inte ska prata om det. En majoritet anser alltså att man ska prata med barn om viruset och sjukdomen.
Nästa fråga blir då hur man ska prata om viruset och sjukdomen. Överallt där viruset har dragit fram kan man se att barn blir lindrigt påverkade. Det kanske inte ens märks att de är sjuka. För barnen är det som det brukar vara, barn emellan. Att ladda samtalet med hur hotfullt viruset är skulle, om man tittar rationellt på det, skrämma upp barnet utan att det förstår vad det ska vara rädd för.
Eftersom viruset och covid-19 inte upplevs som akut, barnen får ju inte träffa de äldre på intensivvården, flyttas fokus istället till de vuxnas känslor. Om vuxna är lugna kring situationen känner barnen en trygghet i det. Om de vuxna istället verkar rädda och oroliga mest hela tiden förstår barnen intuitivt att det inte finns utrymme för att slappna av och gå in i lekens värld.
Om man pratar med barn om covid-19 är det viktigt att de får bearbeta de jobbiga känslorna i leken. Det finns många exempel där barn som har upplevt krig har kunnat bearbeta de jobbiga känslorna i leken. Detsamma behöver få hända med covid-19. De barn som upplever blandade känslor kring sjukdomen behöver bearbeta det i leken så att de når en slags egen förståelse.
På sjukhus finns det ofta lekterapi, en plats dit barn som ligger inne på sjukhus en längre tid (allt från flera dagar till flera månader) kan leka som om allt vore nästan normalt. Där kan man se hur de leker både läkare/sjuksköterska och sjukt barn. I denna miljö kan de, är det meningen i alla fall, känna sig helt trygga. Så behöver vi göra även på förskolor, fritidshem och i skolor för att barn ska kunna hantera den oro som de får till sig kring den större samhällssituationen. Så behöver föräldrar göra hemma också.
Det finns en paradox här. Ju mer oro vi sprider till barnen desto mer behöver de bearbeta oron men om oron hos de vuxna är så stark att barnen inte vågar gå in i lekens värld får de inte utrymme till bearbetning. Vi behöver hålla oss lugna. Det är kontentan av vad vi vet kring lekforskning och kriser.
Utflykt med barngruppen
9 Mar 2020
Att ta med barngruppen på utflykt brukar vara något som barnen ser fram emot. Tyvärr kan det hända som har hänt mig en del gånger, nämligen att man hamnar i blåst, regn eller kyla. Några barn lyckas alltid hålla sig sysselsatta medan andra mest sitter still och fryser.
Ett sätt att hantera detta är att planera aktiviteter efter det väder som faktisk uppdagar sig. Om det är en blåsig dag kanske det är rätt tillfälle att träna på att bygga ett vindskydd. Om det regnar kanske det är rätt tillfälle att få på alla regnkläder och leka vid en bäck. När det är kallt får man träna på att göra upp eld. Det kan vara väldigt mysigt med en eld och varm dryck i termos.
Innan man planerar kan man ta en titt på väderprognosen. Det finns smarta väderkartor som ger dig vädret oavsett var du befinner dig. Det är bara att söka på önskad ort. Då kan du se vilka alterantiv du ska planera för.
Ni som planerar att ta med gruppen till Gröna lund eller Liseberg kan kolla vädret på just dessa platser. Jag har varit med om att det har varit regn eller stekhett. I båda fallen blir ungarna trötta, kalla och griniga. Planera attraktioner efter väder. Ha en alternativ rutt för olika väderlek.
På tal om väderlek. Detta är ju en blogg om lek och liknande. Varför heter det egentligen väderlek? Det finns många möjliga förklaringar. En ligger i det som förenar orden väderlek och storlek. Där handlar den senare orddelen om förhållande eller egenskap. Det är ett väderförhållande eller en egenskap hos vädret. En annan variant pekar mot betydelsen rörelse eller görande. Väderlek skulle kunna betyda vädrets rörelse eller vädrets görande.
Vad tror du att väderlek betyder? Jag skulle gissa på vädrets tillstånd.
Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
22 Jan 2020
Under perioden då jag gjorde observationer på fyra förskolor, som en del i mitt avhandlingsprojekt, stötte jag på en lek av ett specifikt slag. Det var två femåriga pojkar som undersökte olika aspekter av känslor.
Leken utspelade sig i det rum där förskolegruppen vanligtvis åt frukost, lunch och mellanmål. I samma rum stod en soffa och en boklåda. Denna soffa var nu centrum för pojkarnas lek. Soffan var en båt och golvet var ett hav. Pojkarna, som jag kallar Sakarias och Jonatan, tog var sin roll i leken. Den ena pojket, inledningsvis Sakarias, var sjöfarare och befann sig på båten. Den andra pojken, inledningsvis Jonatan, var havsmoster.
Havsmonstret rörde sig runt båten och gjorde vrålande ljud. Sjöfararen satt ihopkrupen mitt i båten och hoppades att monstret skulle ge sig iväg. Efter ett tag tog sig havsmonstret upp på båten och krälade sig fram till sjöfararen. Monstret visade sina vassa klor och vassa tändet samtidigt som det gav ifrån sig skrämmande ljud. Sjöfararen kröp ihop än mer och nästan skakade av rädsla.
Leken är, samtidigt som det är en spännande scen, en övning i att uttrycka känslor som man egentligen inte kännner och att hantera andras känslouttryck. Jag skulle kalla det att öka sin emotionella kompetens (eller emotionella intelligens). Det centrala i all lek är att grundkänslan är glädje. Om man inombords känner glädje vill man gärna visa det. I vissa fall, som i denna lek, kan man istället välja att visa en annan känsla. Det kallas att visa en inkongruent känsla. Kongruenta känslouttryck stämmer överens med vad man känner inombords. Inkongruenta känslouttryck stämmer inte överens med vad man känner inombords.
Gott Nytt År
31 Dec 2019
Jag önskar alla läsare och följare ett Gott Nytt År.
Jag ser fram emot ett lekfullt år och ett spännande nytt decennium.
Vad har du för förväntningar på det nya året och decenniet? Några tankar om barnkonventionen som blir nya lag i Sverige från 1/1 2020.
Likheter mellan att låtsas och att ljuga
29 Nov 2019
Den fiktiva världen är i någon mening en osann värld. Den stämmer inte till fullo med det vi vet om vår verklighet. Innebär detta att barn som låtsas, som när de leker befinner sig i en fiktiv värld, ägnar sig åt någon form av lögn? I detta inlägg ska jag diskutera några aspekter som talar för att det finns tydliga kopplingar mellan att ljuga och att låtsas. Även skillnader kommer att tas upp.
Lev Vygotskij var i sin forskning intresserad av perception. Han märkte att det barn ser, och upplever som verkligt och sant, starkt hänger samman med barns tankar och språk. Han, eller hans forskarkollegor, kunde be barn från två år och uppåt att säga "Lena står upp" samtidigt som de tittar på en flicka som heter Lena som sitter ner. De yngsta barnen i studien hade mycket svårt för att uttala denna mening då den uppfattades som osann. Istället sa de "Lena sitter ner". De äldre barnen över tre hade sällan problem att uttala meningen.
Denna typ av utfall får oss att undra om det är svårt för de yngsta barnen att uttala en lögn, d.v.s. något som inte stämmer med vad de med sina sinnen kan verifiera. Detta är intressant då Vygotskij även studerar hur barn förhåller sig till liknande uttalanden i leken. I leken kan barn säga saker som "titta det snöar!" fast det inte gör det utan vädret är bara höstmulet. Uttalanden i leken måste i någon mening kunna vara kontrafaktiska (inte stämma med verkligheten eller strida mot kända fakta) för att man ska kunna låtsas tillsammans med andra.
Slutsatsen av Vygotskijs undersökningar, och andra som har studerat samma sak senare, är att barn måste kunna sätta det de uppfattar via sina sinnen inom parentes för att kunna låtsas och uttala påståenden som inte stämmer med sinnena. Barnet behöver utveckla sin kognition för att nå till det stadie där barnet kan säga saker som strider mot sinnesintrycken.
Spel och öde – det komplexa med kortspel
25 Nov 2019
Den som har läst Brian Sutton-Smiths bok The Ambiguity of Play känner till vår mänskliga historia när det gäller lek och spel. Det råder ingen tvekan om att barn har lekt så länge det har funnits barn. När det kommer till spel, roande aktiviteter med permanenta regler, har det funnits varianter med ödesinslag så länge det finns dokumentation av mänskliga aktiviteter. Ofta har det rört sig om det vi idag kallar gambling och en tro på att det är någons öde att vinna.
Ödet är sannolikt mer förbundet till slumpen än till spel som bygger på skicklighet. Att spela med tärning är i högsta grad baserat på slumpen. Vissa vill tro att de kan kasta två tärningar bättre än andra men för att det ska vara sant måste man veta exakt var utgångsläget för tärningarna är när man kastar och hur de kommer att studsa för att man ska kunna påverka dem att hamna på ett visst sätt. Det låter sig inte göras. Alltså är det rimligare att tro på att ödet vill att man ska få upp ett visst antal ögon på tärningarna.
När det kommer till kortspel rör det sig i högre utsträckning om skicklighet även om slumpen har en inverkan. Att spela kort handlar både om att kunna bygga upp en värdefull hand och att bete sig som om man inget har fast man har det eller som om man har en bra hand fast man inget har. Uttrycket ’poker face’ eller pokeransikte antyder att man inte visar något och därmed inte avslöjar något.
Poker är ett kortspel som redan unga barn lär sig. De lär sig reglerna och vissa strategier. Man förstår att det inte rör sig om enbart slump när samma person vinner nio gånger av tio. Den som vinner ofta måste göra något som de andra inte gör eller helt enkelt göra det bättre.
Samtidigt som spelet poker bygger på viss skicklighet kan en spelare som spelar om pengar känna på sig en viss dag att ”nu kommer jag att vinna stort”. Det är sannolikt därför spelaren tar sig till ett casino för att spela poker eller någon variant vid ett spelbord. Det är ikväll det ska hända.
Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion
28 Aug 2019
Jag: Vad gör flickan?
Elin (3 år och 1 mån.): Hon pussar tummen.
Jag: Tror du att det är på riktigt eller på låtsas?
Elin: På riktigt.
Jag: Vad gör flickan?
Sara (4 år och 6 mån.): Dricker.
Jag: Tror du att det är på riktigt eller på låtsas?
Sara: På låtsas.
Dessa två exempel är tagna från min forskning där jag frågade barn i olika åldrar, som fick se en och samma videosekvens, vad de hade sett. Elin såg någon som pussade tummen och det uppfattade hon som en handling på riktigt, alltså inte ett inslag i en låtsaslek. Sara såg någon som drack och hon utgick ifrån att handlingen var på låtsas och del av en låtsaslek. Med tanke på att flickorna har sett exakt samma videosekvens kan man undra hur det är möjligt att de uppfattar händelsen så olika. Skälet till de olika svaren beror dels på vad som utspelade sig i videosekvensen och dels på vilken ålder barnen är i, eller kanske snarare vilken kognitiv utvecklingsnivå de har uppnått.
I videosekvensen syns ett barn på 6 år som för en kupad hand mot munnen. Barnet har för avsikt att utföra en handling där hon dricker på låtsas utan något fysiskt objekt att dricka ur. Barnet föreställer sig därför att hon har ett glas och hon utför handlingen som om hon har ett glas i handen. Det får till följd att det ser ut som att hon för tummen till underläppen och sedan drar undan handen.
I min studie var det vanligt att barnen som var tre år eller yngre svarade att flickan gjorde något som de faktiskt kunde se, som att flickan pussade tummen. Det hände också att de härmade handlingen och svarade att ”flickan gjorde så här”. De som var äldre än tre år svarade typiskt att flickan drack trots att de inte kunde se något glas. Dessa skillnader tyder troligtvis på en skillnad i barnens kognition. De äldre barnen kan föreställa sig det som inte syns för att fullborda handlingen. De yngre barnen kan inte föreställa sig något glas och uppfattar därför handlingen på ett helt annat sätt.
Barn lär av barn i leken
14 Aug 2019
Lär sig barn när de leker? Måste de ha en äldre medlekare för att lära? Mina svar på dessa frågor är ja, de lär sig i leken och, nej, de kan självklart lära sig av jämnåriga och även yngre barn i leken. Det finns två förmågor som kan vara direkt avgörande för barn när det gäller att kunna leka med och lära av jämnåriga. Den första förmågan är att kunna imitera, den andra är att kunna sätta sig in i andras tankar och känslor. Jag ska gå in på dessa två förmågor och undersöka vad de erbjuder barn i förskoleåldern.
Framstående teoretiker som Piaget, Dewey och Vygotskij menade redan i början på 1900-talet att imitation är en viktig förmåga i barns lek och lärande. Det kom dock att dröja ända till 1970-talet innan några seriösa studier genomfördes för att utforska människans imitationsförmåga. Därefter har vi lärt oss mycket om mänsklig imitation.
Barn kan imitera direkt efter födseln. Några minuter gamla spädbarn har imiterat ansiktsuttryck, hand- och armrörelser och vokala ljud. En fascinerande detalj i flera av dessa studier är att barn som misslyckas att imitera vid ett första försök provar igen tills de lyckas. Detta tyder på att imitationen inte är reflexmässig. Barnet har en avsikt bakom sin handling. Barnet väljer att imitera och att göra det på ett så troget sätt som möjligt.
Inte vem som helst
Ganska snart visar det sig också att barn inte imiterar vad som helst och vem som helst. Barnen har inte bara egna avsikter när de imiterar utan de läser även av vilka avsikter andra som de väljer att imitera har. En förebild som misslyckas att uppnå sitt mål blir inte imiterad. När barnet uppfattar att en handling är misslyckad väljer barnet i regel att utföra handlingen på ett annat sätt för att själv nå målet som förebilden misslyckades med. Barn imiterar alltså vad de uppfattar som avsikten och inte handlingen i sig.
Vattenlek
30 Jun 2019
Så här års finns det god tillgång till vatten att leka med och i. Badstränderna är fulla av barn som undersöker vad de kan göra med vatten.
Det finns en klassisk lekteori av Stanley Hall som heter Rekapitulationsteorin. Den går ut på att vi går igenom stadier i våra lekar som svarar mot de stadier i evolutionen vi har genomgått. Eftersom vi alla bär på DNA från vattenlevande varelser vill vi leka med och i vatten. Enligt denna teori skulle vattenlek vara ett övergående fenomen. Jag tror att vattenlek är mer omfattande än så.
Under min doktorandtid gjorde jag observationer på fyra olika förskoleavdelningar under ett års tid. På samtliga ställen var en majoritet av barnen fascinerade av vatten. De blev glada när det regnade för då kunde de leka i vattenpölarna. Vatten i en balja höll dem sysselsatta under en lång tid både inomhus och utomhus. Om de fick tillgång till en vattenkran kunde de stå i timmar (eller så länge de fick) och leka med det rinnande vattnet.
Utomhuslek och motorisk utveckling
5 Jun 2019
När man tittar närmare på utomhuslek skiljer den sig ifrån inomhuslek och skillnaden förändras gradvis ju längre ifrån inomhusmiljön man rör sig. Man kan betrakta utomhusmiljön som cirkulära zoner där den innersta och minsta zonen är den zon där byggnaden man bor i, eller har sin verksamhet i, ligger.
Den första zonen är den som omgärdar byggnaden. Så snart man kommer ut genom dörren öppnar sig nya möjligheter som inte finns inomhus. Man börjar se en potential för rörelselek, lek med naturliga material och en vidare fantasi.
Nästa zon består av trädgården, förskolegården, skolgården osv. Denna yta utgör en del av fastigheten och här är leken hänvisad till de konstruktioner eller ytor som är designade för lek. Det handlar om sandlådan, gungorna och klätterställningen. En lekställning är ofta en hybrid med gungor, en rutschkana, balanssektioner och klättersektioner som finns på både privata tomter och i anslutning till förskolor och fritidshem. Kanske finns där en öppen plan av gräs, grus eller asfalt där man kan spela bollspel.
